- load up your bullet, shoot me through the head .
I'm looking for a lover, not a friend.
Somebody who can be there when I need someone to talk too.
I'm looking for someone who won't pretend.
Somebody not afraid to say the way he feel about you.
And I'm looking for someone understands how It feels,
someone who can keep me real and who knows the way.
The way I like to have It my way.
And I'm looking for someone who takes me there, shows that he cares.
Thinking; you're the one I've been waiting for.
Is It you?
Could you be the one for me?
Could you be the one I need?
Somebody who can be there when I need someone to talk too.
I'm looking for someone who won't pretend.
Somebody not afraid to say the way he feel about you.
And I'm looking for someone understands how It feels,
someone who can keep me real and who knows the way.
The way I like to have It my way.
And I'm looking for someone who takes me there, shows that he cares.
Thinking; you're the one I've been waiting for.
Is It you?
Could you be the one for me?
Could you be the one I need?
Klockan är nu 00:29 på natten, och jag är fett uttråkad.
Jag känner mig så.. så.. näe, det är omöjligt att förklara.
Tom? Ensam? Förvirrad kanske?
Hade jag haft ett konkret svar hade ni fått det.
Allt känns så fucked up jobbigt, men jag vet vart detta bär.
Och jag vet att jag gör det rätta beslutet. Någon annan väg finns inte.
Inte i dagens läge iallafall.
Jag är så glad för att Jenny finns. Utan henne hade jag verkligen gått under jorden för längesedan.
Varje gång jag är på väg att falla finns hon där och (inte tar emot mig) utan sparkar snarare upp mig.
Tjejen har temprament. och jag är henne evigt tacksam!
Du, å andra sidan, gör mig ännu mer förvirrad.
Ena dagen är allt jättebra, och sedan gör du mig besviken?
Du vet att jag behöver dig vid detta tillfället, ändå bara sticker du?
Killen, du är på väg att avsluta något som kunde blivit riktigt bra.
Jag står inte ut med sånt skit.
Så hur ska du ha det? Adjö eller ?
För det finns nämligen inget på återseende.
Jag känner mig så.. så.. näe, det är omöjligt att förklara.
Tom? Ensam? Förvirrad kanske?
Hade jag haft ett konkret svar hade ni fått det.
Allt känns så fucked up jobbigt, men jag vet vart detta bär.
Och jag vet att jag gör det rätta beslutet. Någon annan väg finns inte.
Inte i dagens läge iallafall.
Jag är så glad för att Jenny finns. Utan henne hade jag verkligen gått under jorden för längesedan.
Varje gång jag är på väg att falla finns hon där och (inte tar emot mig) utan sparkar snarare upp mig.
Tjejen har temprament. och jag är henne evigt tacksam!
Du, å andra sidan, gör mig ännu mer förvirrad.
Ena dagen är allt jättebra, och sedan gör du mig besviken?
Du vet att jag behöver dig vid detta tillfället, ändå bara sticker du?
Killen, du är på väg att avsluta något som kunde blivit riktigt bra.
Jag står inte ut med sånt skit.
Så hur ska du ha det? Adjö eller ?
För det finns nämligen inget på återseende.
I can change your life.
If you let me.
If you let me.
Kommentarer
Trackback
