Divini

tjeeeeeeeeeeeeeena fäään!

Nu har vi ÄNTLIGEN internet igen, tack goode gud alltså!
Så nu hoppas jag på att kunna börja blogga varje dag igen, wiho heeey :D

Mådde så sjukt dåligt igår, finns inga ord som kan förklara, men kan pröva.
Jag låg i soffan hela dagen. Varje gång jag försökte resa mig så kändes det som att jag drogs tillbaka, som om soffan hade några onsynliga armar som sa "uh-uh, kom & lägg dig igen, bums!"
Och så blev det, förrutom de få gångerna jag behövde kissa med tanke på alla de gångerna jag gick för att fylla på vattenglaset. Jag drack mer än 2 liter vatten på bara några timmar, så mycket att jag till sist inte ens kunde svälja mitt eget saliv. Jag hade inte ätit på 32 timmar, med tanke på att jag stoppat i mig en aning starka bantningspiller, någon för mycket, inte för att det är så farligt.
Jag kände mig helt väck, ögonen rullade och jag försökte svälja hela tiden, men salivet gick inte ner. Och om inte ens det gick, hur fan skulle jag då kunna dricka vatten och släcka den törst jag hade konstant i flera timmar ?
Jag minns att jag tittade på klockan. Jag visste att Jenny var på väg til höganäs för att lämna Viktor och att hon inte skulle vara tillbaka på ett bra tag. Så jag somnade. Och vaknade väldigt törstig. Denna gången lyckades jag svälja två klunkar vatten. Jag frös och svettades lite, och kände mig mer toppad en någonsin. Jag andades så tungt att det blev jobbigt, ögonen rullade konstant och jag gjorde mitt bästa för att slänga iväg ett sms till Linus om att han skulle ringa upp mig för att det var viktigt. Två minuter senare ringde min mobil. Jag förklarade hela situationen för Linus, som nojjade upp mig ännu mer genom att säga "shit, alltså, vafan har du gjort?! Ligg kvar, Jenny är på väg hem."
ungefär 10 minuter senare kommer Jenny innanför dörren och hittar en helt förvirrad och ledsen Anthalya liggandes i soffan.
Hon tände lampan, och då fick jag fullständig panik. Jag viskade snyftande först  "släck lampan, Jenny.. snälla du, släck lampan.. Jenny, släck.."
Och när jag märkte att hon var helt inne i sin mobil (då är det omöjigt att få kontakt med henne) så skrek jag snarare ut det i ett förtvivlat vrål. Lampan släcktes och jag började gråta fullständigt. Hon satte sig brevid mig och gav mig en kram, och den kramen värmde något fruktansvärt.
Ni förstår, så som jag mådde då, kan jag bara beskriva, eller rättare sagt indentifiera med två saker.
Jag visste när jag låg där, att det var exakt så man kände sekunden efter man blivit våldtagen. Det var exakt såhär det kändes när man fick reda på att den man höll kärast inte fanns i livet mer. Det var jag, och är fortfarande, 100% säker på.
Jenny gav sig iväg för att hämta Linus. Den korta stunden kändes som en evighet, och jag bara låg där & grät & grät.

Sen öppnade sig dörren. Äntligen, tänkte jag. Linus kommer först fram till mig, strök mig över håret och sa lugnt "varför blev det nu såhär ? Nej, jag ska inte hoppa på dig, det löser sig gumman."
Och detta är första gången i mitt snart 20 åriga liv en kille visar för mig att han bryr sig. Det betyder oherhört mycket!
Han & Jenny tog min puls, den var normal. och det hade jag dom två att tacka för, för hade jag varit ensam...
De uppmanade mig till att dricka mjölk så att jag kunde spy, eftersom jag hade så mycket vätska i kroppen.
Och där låg jag och unde inte svälja mitt eget spott. Men hallå? tänkte jag. Och ingen av som lyssnade heller på mig.
Vem lyssnar på en galning som bara bölar liksom ?

Jag låg kvar i soffan en stund till, och kände mig helt likgiltig. Jag bara låg och stirrade in i väggen, eftersom tvn inte var ikopplad, och jag ville knappast röra mig, ännu mindre leka el-tekniker.
Jenny kom in vid några tillfällen och uppmanade mig att dricka upp mjölken, som den systerrollen hon har.
Och Linus kom in vid något tillfälle, strök mig över pannan och pussade på den. Han frågade om allt var okej, om jag minns rätt, och jag kommer ihåg att jag svarade något i stil med "lite bättre" och "Tack." Men jag tror inte riktigt han förstod hur stort det där tacket egentligen var, trots att det lät ynkligt.
Jag reste på mig efter någon halvtimme tror jag (mitt tidsbegrepp var inte det bästa) för att göra mina behov på toaletten. Jag fick fajtas med soffan, för den ville verkligen inte släppa mig.
och när jag kollade mig i spegeln skämdes jag. Herregud som jag såg ut. Ett jävla vrak, det var vad jag var. Hade jag visat mig så för Linus ? Jenny är jag van vid nu, och hon är definitivt van vid mig. Här kan vi bajsa med dörren öppen och gå runt praktiskt taget naken efter duschen vettu!
Jag sköljde av mitt ansikte och satte på lite solpuder, för det som reflekterades tillbaka mot mig i spegeln var en tjej med mycket små, tårfyllda och svullna ögon och kritvit hy. Jag hade hellre sett ut som Thomas Dileva vid det tillfället, det kan jag säga er.
Jag gick och satte mig i köket med Jenny & Linus och läste en bok, fast jag egentligen ville ligga ner, men blotta tanken på soffan gav mig huvudvärk - på riktigt !
 
Kvällen fortsatte att gå och efter ett tag började jag må bättre. OBS - bättre, inte bra.
Jag började må bra först vid det tillfället när jag fick halluciationer.
Till en början skrämde det mig lite, men när Linus sa till mig att bara flyta med slappnade jag av och njöt faktiskt av det.
Jennys lampa var fylld med flugor.
Jennys tavla täcktes av vandrande pinnar.
Den andra tavlan skiftade från sitt ursprungliga mönster till ormar titt som tätt.
Jennys mjukisnalle - en ganjaman - som hänger i öppningen till vardagsrummet vinkade till mig.
Och sen har vi ju baksidan på en boken jag läste, ett stort F som blev till en liten hund som gick omkring och sprang vid vissa tillfällen. Om det nu var en hund, det var ett fyrbenigt djur iaf.

Linus gav mig två sömnpiller för att.. jaa, vila ut?
Vilket jag gjorde också, jag sov så jävla djupt och gott. När jag vaknade kände jag mig utvilad, för att i nästa minut ville gå och lägga mig igen. Och jag sov så jävla skönt.

Idag kom Michel hem från Karlskrona och hälsade på mig, Jenny & superglada Rodhi! Det första han sa när han såg Michel "Hej Michel, ta av dig!" Ivrig att han skulle slänga av sig ytterkläderna och börja leka.
Jag började läsa Traci Lords självbiografi - Nattens barn. Och jag har redan läst ut den. En dag. Jag kunde inte lägga ner den. Omöjligt att lägga ner den. Jag ville inte lägga ner den!!!!
En av dom bästa böckerna jag läst i hela mitt liv ! Den slukade mig verkligen.

Jenny har deckat inne på soffan, eller nja, just nu ligger hon och pelar sig i munnen, men jag tror hon sover.
Haha, som jag hade sagt till Jenny i sömnen när hon pratade med Linus i telefonen
- Jenny?
- Ja?
- Kan du ta glassen till mig under vasken?
- Där finns ingen glass under vasken, hjärtat.
- Nähe.. ok. Sen deckade jag igen.
Fattar inte varför jag är så knäpp och yrar titt som tätt när jag inte sover särskillt djupt. Det är som om jag befinner mig i en dvala eller något.
Anyway, nu ska jag kolla min msn-ish innan jag går på dejt med den allra trognaste sängpartnern i världen som aldrig sviker - min sköna kudde som luktar svagt av manlig parfym. Gissa vems ?

Så Adjö så länge ! C ya fan ! :D