- Poem

Allt som finns, är en övergiven kropp
helt utan tro, helt utan hopp
Ligger där ensam, i en sjukhussäng
och själen den kommer då aldrig, tillbaka igen.



Där ej känslor, finns längre mer
blott en oklar dimma, ögonen ser
Allt som rörs vid, svinner långsamt bort
och allt det här med smak, är dock ett minne blott.



Rösterna så höga, men ändå långt ifrån
kan bara höras, du kan ej förstå dem
Dofter vet du inte ens, vad det är
och kroppen så matt, att inte benen den bär.



Tysta skrik, finns där i oändliga natten
ljudet fångas upp, som av rinnande vatten
Inget existerar, inget är givet
utan all det andra, är bara en illusion av livet

Hittade den på internet. Väldigt fin.

puss :) HÖHÖH :D

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0